SMK Eda firade 60-årsjubileum 2011. Här följer lite historik (Se också årsberättelser för den vidare utvecklingen):
Svenska Motor klubbens Edaavdelning bildades vid ett möte den 26 januari 1951 på Park Hotell i Charlottenberg. 37 st intresserade hade infunnit sig. Bland initiativtagarna märks Birger Berggren, Folke Mannerstedt, Ebbe Granath och Lars-Olov Magnil. Alla knutna till Unionfabriken. 1951 vann också Birger Berggren nationella klassen i Hedemora TT på sin Union-SRM. Han var senare också under många år klubbens ordförande.
Ganska snart efter starten kunde man anlägga en motocrossbana vid Kullerberget i Charlottenberg. Verksamheten där, bl.a. kördes några SM-tävlingar, var begränsad till tävling någon gång per år och blev slutligen tvungen att avbrytas på sextiotalet av miljöskäl. Samtidigt kördes också backtävlingar i Tanderudsbacken.
I denna artikel i GT december 1960 återspeglas verksamheten vid den tiden.
Efterhand har verksamheten inriktats på bilsport och rallytävlingar som Gränsloppet har regelbundet arrangerats under en lång följd av år. T.o.m. några gånger som deltävlingar i norska rallymästerskapet under en tid av rallyförbud i Norge. Klubben har varit med från början i arrangemang av KAK-rallyt, Värmland runt och sedermera Svenska Rallyt där SMK Eda varit en av nio ägarklubbar. Numera ägs arrangemanget av bl.a. Svenska Bilsportförbundet.
I takt med ökade kostnader för att utöva rallysport har antalet aktiva minskat och klubben ser därför stora möjligheter till utveckling av folkrace och en möjlighet till överlevnad. Intresset för folkrace och därmed antal utövare har också ökat starkt Det är ju en sportgren som kan utövas från femton års ålder till en rimlig kostnad. För att hålla nere kostnaderna bjuds varje bil efter tävling ut till försäljning till det fasta priset 8.000 kr. Är det flera om budet sker lottning. Överallt där folkrace utövas möter det ett enormt intresse.
MC-åkarna hade också länge sökt ett område att hålla till på och körning skedde mer eller mindre illegalt.
Hösten 1993 fick så klubben fatt på ett lämpligt område för motorstadion. Det är på c:a 8 ha och ligger c:a två kilometer söder om Charlottenberg vid Hökedalsbäcken. Här skedde slutavverkning under 1993 vilket då gav den här möjligheten. Området arrenderas av markägaren Karlstads Stift.
Våren 1994 startade bygget och under sommaren stod motocrossbanan och även knattecrossbanan klar för träningskörning. Före vintern var också folkracebanan färdig och körbar på tjälat underlag. Första tävlingen kördes i februari 1995. Det kördes också två tävlingar under vintern 1996. Under sommaren 1996 grusades och asfalterades banan så att premiärtävlingen på barmark kunde köras i augusti. Crossbanan har kompletterats med startgrindar så att den är godkänd för tävling. Den har också förlängts något. Första "riktiga tävlingen" kördes sommaren 1999 med DM och kval till JSM. Folkracebanan är ytterligare kompletterad samt godkänd även för träning i rallycross och crosskart.
Här en tidslinje för uppbyggnaden och utvecklingen av motorstadion.
Intresset för klubbens verksamhet har visat sig vara stort eftersom den också vänder sig till sådana både ungdomar, vuxna och familjer som varken kan eller vill delta i "normala" idrottsaktiviteter. Detta var också en starkt bidragande orsak till att Karlstads Stift upplät markområdet. Senare har klubben utökat arrendet med mark för endurobana och parkeringar i anslutning till infartsvägen till motorstadion.
Tavla utförd av Harri Niemi som ett Tack till Börje Georgsson, avgående ordförande 1998.
Väggmålning i den klubblokal som en period fanns hemma hos Nisse Ericsson i Åmotfors, tidigare styrelseledamot.
Före SMK Edas tillkomst har det också funnits motorintresse i bygden. Här följer historien om Västra Värmlands Motorklubb berättad av Emil Dahlbom 1966:
Västra Värmlands Motorklubb startade 1928 på initiativ av undertecknad. Klubbens ändamål skulle vara "att samla västra Värmlands automobilmän och motorcyklister under organiserad ledning för höjande av körkulturen samt väckande av intresse för motorsporten genom anordnande av tävlingar och utflykter". Det blev redan vid starten ett 50-tal medlemmar. Till styrelse utsågs E. Dahlbom, ordf, V. Hvittman, v.ordf., Gunnar Edqvist, sekr. och Erik Ericsson, kassör.
Klubben anordnade mest tillförlitlighetstävlingar på landsväg samt orienteringstävlingar. Dessa tävlingar kördes med för olika vägtyper lämplig hastighet och denna idealtid fick icke över- eller underskridas. 1 minut blev en prick i protokollet och många hemliga kontroller var inlagda. Jag har som minne från dessa tävlingar en del priser.
Från en tolkningstävling, som V.V.M.K. anordnade skrev jag i Arvika Nyheter, vars platsred. jag var, följande:
V.V.M.K:s tolkningstävling för bilar och motorcyklar i söndags, blev mycket krävande och såväl förare som tolkare fingo visa vad de dugde till. På grund av snöstormen under fredagen måste hastighetsprovet på Bysjön inställas och i stället lades banan över Eda skans vid återfärden till Charlottenberg. Tävlingssträckan var 45 km vilket blev väl mycket även för de vana tolkarna. Vid tävlingens början föll snö och det blev svårt för de tävlande att urskilja spår i vägbanan varför i synnerhet tolkarna gjorde verkliga volter i luften. I Åmotfors var kontroll och så gott som alla voro här någon minut försenade. Hemliga kontroller funnos vid Köla kyrka och Anneborg. Manfallet vid dessa var dock ej så stort. Till slutmålet i Charlottenberg inkommo en del på idealtid. Prislistan fick följande utseende:
Klass I. Bilar: Erling Hellkvist, Chevrolet, tolkare Robert Nilsson och Holmfrid Kraft, 9 prickar. 2. Helge Morfeldt, Reo, tolkare Bjarne Thyberg och Albin Söderlund 1O prickar, övriga i denna klass utgick. Klass III. motorcyklar över 350cc: l. Fritz Eriksson, Indian, tolkare Malte Persson 2 prickar, 2. Reidar Thyberg, Indian, tolkare Eric Ericsson 11 prickar, 3. Karl-Erik Gustafsson, Indian, tolkare Halvdan Morfeldt, 16 prickar.
Klass IV. motorcyklar 350cc: 1. Gustaf Andersson, BSA, tolkare Gustav Olsson 2 prickar, 2. E. Dahlbom, F.N., tolkare Reidar Eriksson 13 prickar, 3. Bertil Brobeck, AJS, tolkare Harry Bergman 19 prickar, 4. Folke Kindberg, F.N., tolkare Johan Tidemand 19 prickar. Tävlingsledare fabrikör Carl Magnusson hade all heder av den lyckade tävlingen.
Vid S.M.K:s Arvikaavd. backtävlingar i Tannerudsbacken körde jag en 500 cc F.N. Grand Prix men vurpade alldeles vid mål. Det var en 1.000- metersbacke och rätt svår. Även Olof Andersson (Systuga) körde en stor HD men skadade handleden varför vi ej kunde ta hem något pris. Vi hade också backtävlingar i Kullerbergsbacken med fin elektrisk tidtagning och deltagande av Ivar Skeppstedt, F.N.:s stjärnförare samt förare från Karlstad och Oslo. Undertecknad var försäljare av F.N., en av de bästa och vassaste maskinerna på denna tid.
Vi anordnade också en isbanetävling på Kunttjärnet med bl.a. deltagare Mas-Harry på en högtrimmad special, med vilken han vann en mängd tävlingar.
En som nästan alltid var med i våra tillförlitlighetstävlingar (mycket krävande då alla vägar var dåliga grusbelagda),var Rolf Henriksson, frisör och konstnär. Han hade varit med i tävlingarna och till prisutdelningarna på kvällen hade han gjort flera stora kolteckningar med verklig humor. En tävling gick från Ch-berg till Årjäng och åter över den oerhört dåliga vägen över Lenungshammar- Glava-Sulvik-Åmotfors. Jag körde en ny F.N. och vid Spesserud gick en justerskruv för ventillyftaren av. Jag stod vid en cykelverkstad och slipade av en skruv för reparation då Henriksson kom och fick se min reparation. Det hör till att jag före tävlingen skrev i Arvika Nyheter att på sträckan Årjäng-Glava kom säkert agnarna att sållas från vetet. Jag blev ju så försenad att jag kom bland "agnarna".
Henriksson hade ritat en teckning som jag har där jag står vid en slipsten, som en gumma drar och under står följande verser:
Vetet från agnar man kommer att sålla
Var Dahlboms utsago i Arvika blad,
Maskinen var trimmad, nog skulle den hålla,
Kan tänka han sist blev i agnarnas rad.
Obs. Klubbens namn V.V.M.K.
Får vi i all blygsamhet säga: vi var bra motorsportmän på den tiden och vi hade verkligt roligt.
På hösten 1932 flyttade jag till Kristinehamn och V.V.M.K. gick tillbaka. Många andra av de aktiva i klubben är väl borta men en del finns säkerligen kvar. Om Ni kommer i förbindelse med någon av de nämnda, ber jag om min hälsning.
Och så min obekanta hälsning till nutida motorsportfolk i bygden.
Emil Dahlbom
VVMK vimpel
Sidan ändrad 2021-12-02 Upp